Kan någon göra slut på mina plågor?

Nu börjar jag verkligen lessna på min situation med foten..

Gått eller snarare rullat gipsad sedan den 27/4. Redan 2 nätter efter
gipsningen fick jag ju åka akut och göra om det. Kändes som foten skulle
spricka.Du vet, precis som en korv som kokas för hårt.

Ok fixade det men eländet är inte slut i.o.m detta. Det har varit hanska psykiskt
påfrestande att inte junna göra det man är vad vid..bara så enkla saker som
hushållssysslor..vistt laga mat har jag gjort men det frestar på att sitta och hänga
med foten..

Svullnar..

Hör själv hur jag låter man kan inte låta bli..försöker att inte prata om det men det
är enklare att skriva av sig..då kan vem som helst välja att läsa mitt gnäll eller låta
bli..bra va?

I onsdags den 26/5 pratade jag med 1177 och berättade att min ogipsade fot börjat
värka som 17 dagen innan. Det var så pass att jag knappt kunde sova.

Började fundera på en ev stressfraktur. Hade det för 2-3 år sedan i höger foten.
Har det hänt igen??

Tankarna surrade och på rekomendation av 1177 så åkte jag till Närakuten. Träffade en
suveränt duktig ortoped..han trodde jag hade rätt = stressfraktur..
Efter ca 8 plåtar så konstaterades ..ingen stressfraktur men absolut benhinneinflammation.

Tänk om jag hade haft rätt då hade jag varit gipsad i båda underbenen..

Det hade varit tjusigt värre !!!

Igår fredag fick jag åka med bror Mats till en släktings begravning i Stockholm. Bökigt
värre men jag var bara tvungen att åka med.. det får jag sota för idag...

Eftersom jag knappt kan stödja på någon fot fast jag måste så har det hela blivit värre....

Måste ju ta mig till toa mm..Somnade kl 01.00 och vaknat av o till hela natten..tog
2 Alvedon...starkare piller klara jag ej av,,blir helsnurrig och yr av dom..så det får vara..

Sitter o tittar på dammråttor och skitiga fönster..mannen är lite trög på den fronten.

Han går ut med hundar och annat med för den delen men fönster och dammasuga lika
ofta som jag är det sämre med.. Han skall vara min handler på Österbybruks underbara
hundutställning imorgon söndag den30/5. spinonen  Greta skall ställas ut.

Planerat sedan länge..hoppas det blir soligt och fint och att det finns handikapptoa..

Visst det är inte hela världen men svårt att koppla av..så blir jag ju så gråtmild när det
värker i bultar i hela foten upp till vaden..

Imorse önskade jag att någon kunde ge mig en insomningsspruta..

Nervös över semestern i stugan..där måste jag kunna gå..knaggligt och utedass men vårt
paradis på jorden. Hyrt den sedan 1985 varje sommar. Vi och hundarna åker på midsommar-
afton och stannar i 1 månad..

Måsar, havet 4 m utanför knuten, båtar, bryggan, god fisk och trevliga vänner..

Kan det  bli bättre.

Bif en bild på utsikten från förstukvisten så ni förstår...


Dagens visdomsord: Se framåt och försök bit ihop.
Det finns en guldkant även om man inte der den så tydligt
                           .

Börjar tiden rinna ut?

Hilda min 12,5 åriga springer spaniel ville absolut inte följa med på flockens morgonpromenad
imorse.

Hon låg och myste bakom ryggen på mig och bara vägrade att flytta på sig. Husse ropade och ropade
men jag sade:

Strunta i det! Hon vill inte!  Hon gick iaf ut och gjorde ifrån sig utanför grinden. Hennes små ben har ju gått en antal mil vid detta laget..

Ut och älga runt mitt i natten ( 05.50) när man kan ligga bakom mattes rygg i soffan och bara vara..

Skulle inte tro det!


Dagens visdomsord: Låt dom gamla hundarna bestämma själva vad dom orkar och vill! Det kan vi bjuda på!


Ebba min f.d hund hälsade på med matte Marie


Livet sett ur ett rullstolsperspektiv

Som jag skrev tidigare så bröt jag foten på väg till Tallin den 23 april.

Haft så ont och knappt kunnat nudda marken med foten trots gips. Kan ju inte bara sitta still
och glo. Måste ju kunna sköta mig själv och hundarna så gott det går.

Talade med kommunens hjälpmedelscentral och fick låna en rullstol till detta elände
är läkt. Minst 6 veckor med gips och sedan vet jag ju inte vad som händer.

"Lånade" en rullstol i Tallin och upptäckte småsaker som var bökiga. Stänga en dörr efter
sig när man går på toa. Flertalet dörrar till handikapptoaletter har ingen rem att dra igen
dörr med och det försvårar verkligen. Efter 3 veckors tränande så funkar det riktigt hyfsat.

Sen har vi detta med alla hundarna ( 5 st ) som springer runt mig. Köra över tassar vill man ju inte.
Det skulle finns en backsignal på rullstolar för oss hundägare. Nu får jag själv skrika tut, tut.
för att inte skada någon av mina älsklingar.

Gunnar har byggt en jättefin rullstolsramp av spillvirke så jag kan ta mig ut på framgården.
Posten skall hämtas och jag vill sitta ute i solen. Kan ej "gå" ut med hundarna för vi har en
väldigt brant backe här i byn så där kommer jag ej upp.

Som tur har vi en ganska öppen planlösning och få och låga trösklar. Vi har dumt nog 2-plan
och sovrummet 1 trappa upp. Provade 2 nåtter att kravla mig uppför trappan till sovrummet..
inte hade jag räknat trappstegen förut. Det är 11 st.. kom upp med nöd och näppe utan att
rasa utför trappen. Sedan var det med hundar i sängen..springrarna är försiktiga MEN Greta,
spinone, klev upppå min sida och klev på foten utan pardon..ajajaj!

Vad göra? Jo, jag sover i soffan och det funkar ganska bra. Kvällsproceduren ser ut som följer:
husse sover uppe med hundarna. Går upp och tar med alla 5 lopphögarna och sätter för en
grind som vi har kvar sedan Greta var valp.

Detta för att jag skall slippa besök i soffan på natten. Foten är så pass ond så jag klarar
inte av att dom stöter till den.

Första nätterna var det väl en del pip och gnäll när dom inte kunde komma ner till mig, speciellt
Kajsa som alltid skall vara med mig.
 Snacka om morsgris(ar).

Jag lagar maten men märkt att vissa saker är besvärligare t.ex att göra sås eller vispa men då får
jag resa mig upp, vispa, vila mm. Tömma diskmaskinen tar också tid men det mesta går om man
inte ger sig. Dammsugit har jag gjort en ggn men troligtvis ej fler.,,alldeles för svårt.

Saknar mina hundpromenader oerhört. Som tur är har vi en inhängnad trädgård som hundarna kan
var ute i. Dörrarna är öppna så dom väljer själva hur dom vill göra.

Tur att jag har min laptop och därigenom kontakt via facebook, hemsida och blogg. Telefonen går
varm också...

Skall iväg på ring o koppelträning ikväll i Vasaparken/Uppsala och hjälpa till. Kan klämma på
småhundarna och titta på tänder mm..

Det hade aldrig gått utan lånet av rullstol. Sedan har vi ju också vara hundutställningar som vi
anmält till. Husse var en mycket duktig handler i lördags den 15/5 på SKF:s utställning i Sala.
Nästa är den 30e i Österbybruk. Won't miss it for the world!

Som jag sade till husse Gunnar: varje kennel med självaktning har en handler (skämt) men det lät bra
tyckte jag. Protesttiden går ut 1/6 på mitt ansökta och av FCI's godkända namn

IBIZSTAR..


Dagens visdomsord:

Det finns alltid dom som har det värre. Dom som ej kan lämna tillbaka sin rullstol och gå själv !


Psykisk misshandel av skadad färjepassagerare

Vi  reste förra fredagen den 23/3 med Tallink/Siljas fartyg
Victoria till Tallin för att fira husses 60årsdag.

3 personer i sällskapet.  Jag, husse Gunnar och vår kompis Göran

Efter ca 1 timmes färd deltog jag i en sambakurs foten vek sig  och
jag ramlade. Till saken hör att jag dansade samba i en grupp för ca 10 år sedan.
Dvs jag kan stegen och hade ej högklackat
Blev skjutsad med rullstol till fartygsläkaren. Det första jag blev ombedd att göra var att blåsa
i en alkometer!!!

Snacka om kränkande. Jag var ombord på en partybåt.

Körde inte bil så varför skulle jag blåsa innan jag skulle få en vad jag trodde medicinsk behandling???
Den enda "behandlingen" jag fick  av honom var lite fotkräm och massage av min redan så onda fot...

Lääkaren var inkompentent iaf. Rena "flingpaketsläkaren".
Vad skulle hända om något riktigt allvarligt skulle hända en passagerare??

Efter "behandlingen" skjutsades jag till vår hytt. Tror att klockan var ca 21.00.
Vi hade en normal hytt för 3 personer. Den var trång.
Jag behöver låna rullstolen sade jag. Nej det får du inte sade personalen och
slängde igen dörren och försvann. Blev ej erbjuden kryckor.
Blev lämnad i hytten utan ngn telefon
(fanns inte) mobil hade ej täckning. Min man och vår vän Göran visste inte
vad som hänt.
Ingen av personalen kollade om jag hade någon som kunde hjälpa mig.
Ingen brydde sig.
.
Kontentan var att jag ej kunde gå på toaletten på ca 13,5 timmar (vi lade till 10.00)
eller gå och äta. Klarade ej av att trots hjälp passera dom höga trösklarna till toalett.
Hade vansinnigt ont och kunde knappt lägga ner foten mot madrassen. Lite senare kommer
ni förstå varför.
Natten blev outhärdligt lång och hemsk. Blev skjutsad av terminalpersonal med rullstol
till taxi fb till Tallink Spa Hotel. Där skulle vi fira min mans 60 årsdag  den 25e.
Gav terminalkillen 100 SEK och han försvann och det blev min smala lycka för då fick jag
tillgång till rullstolen (var nog ej meningen men vad gör man??)
Suverän service på Tallink Spa.
Åkte sedan till Emergecy room i Tallin för att röntga foten. Nej sade läkaren det är inget fel
alls på din fot.
Visste inombords att något var allvarligt fel för jag hade sådana enorma smärtor.
Vi stannade i Tallin till måndagen den 26e. Hade trevligt trots allt trassel med färjepersonalen.
Fick suverän service på vårt hotell. Hotellet gav mig en underbart stort handikapprum på
10 minuter utan extra kostnad. Bokade om vår hytt på båten till 2 st hytter varav 1 handikapphytt.
Måste ju kunna gå på toa.
Skjutsades ombord på Victoria för hemfärd. Rullstolen skulle tillbaka till färjeterminalen. Jag
var enormt observant på vikten av att ha en rullstol så min man hängde på personen som tog
tillbaka min lånade rullstol. Jag måste ha en rullstol..absolut.
Även om jag hade handikapphytt så kunde jag ej klara mig..foten kunde ej nudda golvet.
Inte ens i handikapphytten fanns ngn telefon.
Min man, Gunnar Henriksen, gick med till informationen för att skaffa den för mig nödvändiga
stolen. Var borta ett bra tag och kom tillbaka högröd och urförbannad.
Han är den typen av människa som sällan blir arg så jag förstod att något hade skett. Idioter!!
sade han. 

Vad hade hänt?Jo han bad om att få låna en av fartygets rullstolar..javisst men du måste
deponera 1000:-. Ok, han lade fram sitt Visakort

Fick nobben. Vi skall ha 1000 kontant i svensk valuta!!!!!
Vem har 1000 i svensk valuta när det mesta betalas med kort? Han gav sig inte utan efter kontakt med
informationschefen per tfn så fick han deponera sitt pass istället.
Trodde dom att jag skulle kasta rullstolen överbord, sätta på ett segel och försvinna???
Ok, då var detta löst..trodde vi.. Jag satte mig i rullstolen och då visade det sig att den hade i princip ingen
luft i något av de 4 däcken.
Jag kunde ju inte av egen kraft rulla stolen så Gunnar ( min man) gick för att låna en pump.
Det har vi ingen blev svaret i informationen. Då vill jag ha en annan rullstol sade G.

Vi har bara 2 rullstolar och den andra är trasig!!

Fartyget tar ju enormt många passagerare (2500 st) och hade bara 1 halvt funktionsduglig rullstol.
Det måste ju finnas regler och förordningar. Man började ju undra hur livbåtar mm fungerade...
Informationstjejen sa att då fick jag inte använda den rullstolen jag fått. Det skulle hon minsann kolla
med "doktorn". Dra ni sade min man o gick. Snacka om vad jag blev nervös att dom skulle komma och knacka
på hyttdörren för att ta tillbaka rullstolen.
Min enda länk till toaletten, matsal, nöjen, karioken mm.
Vi gick omvägar med mig i rullstol för att undvika att dom kom och tog tillbaka den. Satt och funderade hur jag skulle
göra om denna situation skulle bli aktuell...
Då skulle jag kontakta kaptenen. Bestämde mig för att ej ge mig utan strid.  Som tur var hände det ej..
Gick och åt, såg shower mm. Rullstolen var enormt svår att dra så min man blev alldeles slut men det gick.
För att avrunda denna historien så kan jag berätta att direkt efter hemkomst till Uppsala i tisdags så åkte jag
direkt till aktuten för röntgen (trots gjord röntgen i Tallin)

Diagnosen blev: fraktur i fotleden vid fibula...Inte så konstigt att jag hade så enorma smärtor.
Har kontaktat Tallink/Siljas customerservice i Kalix. Hon som tog emot mitt samtal var chockad
dels över min behandling samt över "läkaren" ombord.
Vi ersätter normalt inte sådana här saker MEN vi skickar väl ett presentkort någon gång i maj!!
Vadå inte ersätter?? Jag kommer att kräva en likadan resa för 2 personer ( jag vill ej åka fler ggr)
men husse Gunnar och vår vän bör få åka utan allt trassel och få njuta av sin 60års resa på ett "normalt" sätt.
Jag tycker att detta är helt oacceptabelt sätt att behandla betalande gäster/passagerare. Tänk om jag t.e.x varit
ensam eller inte haft det jäkla humör jag besitter. Nu fanns min man till hands för att tala för min sak.
.
Har rest mycket i världen ca 30 länder.Rest många gånger med Siljas fartyg och alltid blivit
korrekt behandlad.
Anser att Silja har förlorat mkt goodwill genom att alliera sig med Tallink.
Frågor jag ställer mig: hur skall jag som passagerare kunna känna mig trygg?
Hur funderar det tekniska underhållet?

Ja ni. Vi kommer aldrig glömma Gunnars 60årsresa.


Dagens visdomsord: Det kostar att ligga på topp och man bör fundera om man verkligen är 25 år !!

IB's handikapprum på Tallin Spa


Pipleksaker ute på fältet ??



Musjägaren Hilda 12 år



Vi var då borta 5 dagar i Tallin och Sofie samt Christoffer var hundvakter.

Hela flocken med hundvakterna var ute på långpromenad ner mot Gränby o 4H. Jag brukar själv gå
dit för där kan hundarna rusa och springa hur mycket som helt. Stora fält. Ingen trafik.

Alla kutade runt och Hilda (12 år) går mest och snokar i lugn och ro. Där hör Sofie ett pipande..

Tänk att Hilda har hitttat en pipleksak här ute på fältet sa S till C. Konstigt ställe...

Hon gick fram till Hilda..det var ingen pipis utan en mus som Hilda höll på att tugga på..

Helt fucking makalöst!! En 12,5 årig hund..hon har ALDRIG gjort så förut.

Tur att det inte var jag som upptäckte detta. Dåndimpen vore bara förnamnet. Alla som känner
mig vet att jag är extremt mån om alla djur.

Musen är i mushimlen och Sofie vågade knappt berätta det för mig. När jag själv kan gå på fältet
igen så måste jag hålla koll på musjägaren..accepterar inget sådant beteende.

Nu tar det minst 6 veckor innan jag kan traska på fältet eftersom jag är gipsad och sitter i rullstol.


Dagens visdomsord: allt som piper och låter är inte alltid en pipleksak!




Suveräna grannar

När Gunnar och jag med kompis åkte till TYallin förra helgen så bodde vår dotter Sofie och hennes tyska kille Christoffer här.

Dom tog hand om alla 5 hundarna. Jo, en dag när S o C var ute på långpromenad med flocken så började en av hundarna halta.

Ingen bra idé att gå hela vägen hem tänkte dom. Christoffer traskade hem för att hämta bilen.

Vad hände? När han stod ute vid garaget och skulle ta vår bil så dök en granne upp. Vet ännu inte vem det var men skall ta reda på det och tacka.

Vem är du? Vad gör du med IB's o Gunnars bil? Snacka om vaken granne. Han hade aldrig sett Christoffer förut.

Christoffer förklarade vem han var och fick åka iväg.

Det kallar jag grannsamverkan !!


Dagens visdomsord: måna om era grannar och håll koll på personer som ni inte känner igen. Våga fråga!

RSS 2.0