Livet sett ur ett rullstolsperspektiv

Som jag skrev tidigare så bröt jag foten på väg till Tallin den 23 april.

Haft så ont och knappt kunnat nudda marken med foten trots gips. Kan ju inte bara sitta still
och glo. Måste ju kunna sköta mig själv och hundarna så gott det går.

Talade med kommunens hjälpmedelscentral och fick låna en rullstol till detta elände
är läkt. Minst 6 veckor med gips och sedan vet jag ju inte vad som händer.

"Lånade" en rullstol i Tallin och upptäckte småsaker som var bökiga. Stänga en dörr efter
sig när man går på toa. Flertalet dörrar till handikapptoaletter har ingen rem att dra igen
dörr med och det försvårar verkligen. Efter 3 veckors tränande så funkar det riktigt hyfsat.

Sen har vi detta med alla hundarna ( 5 st ) som springer runt mig. Köra över tassar vill man ju inte.
Det skulle finns en backsignal på rullstolar för oss hundägare. Nu får jag själv skrika tut, tut.
för att inte skada någon av mina älsklingar.

Gunnar har byggt en jättefin rullstolsramp av spillvirke så jag kan ta mig ut på framgården.
Posten skall hämtas och jag vill sitta ute i solen. Kan ej "gå" ut med hundarna för vi har en
väldigt brant backe här i byn så där kommer jag ej upp.

Som tur har vi en ganska öppen planlösning och få och låga trösklar. Vi har dumt nog 2-plan
och sovrummet 1 trappa upp. Provade 2 nåtter att kravla mig uppför trappan till sovrummet..
inte hade jag räknat trappstegen förut. Det är 11 st.. kom upp med nöd och näppe utan att
rasa utför trappen. Sedan var det med hundar i sängen..springrarna är försiktiga MEN Greta,
spinone, klev upppå min sida och klev på foten utan pardon..ajajaj!

Vad göra? Jo, jag sover i soffan och det funkar ganska bra. Kvällsproceduren ser ut som följer:
husse sover uppe med hundarna. Går upp och tar med alla 5 lopphögarna och sätter för en
grind som vi har kvar sedan Greta var valp.

Detta för att jag skall slippa besök i soffan på natten. Foten är så pass ond så jag klarar
inte av att dom stöter till den.

Första nätterna var det väl en del pip och gnäll när dom inte kunde komma ner till mig, speciellt
Kajsa som alltid skall vara med mig.
 Snacka om morsgris(ar).

Jag lagar maten men märkt att vissa saker är besvärligare t.ex att göra sås eller vispa men då får
jag resa mig upp, vispa, vila mm. Tömma diskmaskinen tar också tid men det mesta går om man
inte ger sig. Dammsugit har jag gjort en ggn men troligtvis ej fler.,,alldeles för svårt.

Saknar mina hundpromenader oerhört. Som tur är har vi en inhängnad trädgård som hundarna kan
var ute i. Dörrarna är öppna så dom väljer själva hur dom vill göra.

Tur att jag har min laptop och därigenom kontakt via facebook, hemsida och blogg. Telefonen går
varm också...

Skall iväg på ring o koppelträning ikväll i Vasaparken/Uppsala och hjälpa till. Kan klämma på
småhundarna och titta på tänder mm..

Det hade aldrig gått utan lånet av rullstol. Sedan har vi ju också vara hundutställningar som vi
anmält till. Husse var en mycket duktig handler i lördags den 15/5 på SKF:s utställning i Sala.
Nästa är den 30e i Österbybruk. Won't miss it for the world!

Som jag sade till husse Gunnar: varje kennel med självaktning har en handler (skämt) men det lät bra
tyckte jag. Protesttiden går ut 1/6 på mitt ansökta och av FCI's godkända namn

IBIZSTAR..


Dagens visdomsord:

Det finns alltid dom som har det värre. Dom som ej kan lämna tillbaka sin rullstol och gå själv !


Kommentarer
Postat av: Mia

Men tänk att du har så pass ont fortfarande! Vilken himla otur du har!

Det där med tvåplanshus har vi också tänkt på när nu Pär också brutit benet. Nästa gång man flyttar måste det bli ett mindre hus med bara ett plan. Och mindre hund också...

2010-05-28 @ 22:46:45
URL: http://hundenmyrra.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0