Greta är inte riktigt pigg

Varit lite orolig sedan i fredags för Greta är inte sig riktigt lik..

Mammas lilla snuppa!

Lade märke till hennes sätt på fredag kväll då hon inte gick och mötte vår dotter
Sofie som kom och hälsade på.. Det är inte Greta alls.

Ok trött tänkte jag.. Hon hade haft diareé under dagen men åt med god aptit. Jag är
inte den som hetsar upp mig för lite dålig mage..absolut inte..

På lördagen var hon och de andra hundarna ute på långpromenad med husse..hon
skuttade och sprang som vanligt och magen var helt bra..låååånga fina kablar..
skönt men ändå..

Det var något som inte stämde med hennes sätt..slö o loj..tog temp och den var normal.
Tyckte att hon var lite xtra varm om nosen men ingen feber..

Blandade 1liter vatten, 1 msk socker, 1 tsk salt och lite bikarbonat för att se till att hon
fick i sig vätska.. Tack Rose-Marie för det receptet!!

Javisst kanske överkurs eftersom hon var bra i magen och ingen feber och åt men sådan
är jag. Behövde inte spruta in ngn vätska i munnen på henne..Greta drack med god aptit
detta äckliga vatten ( tyckte jag).

Chattade med hennes uppfödare Veronica Framell och diskuterade vad som kunde vara fel
för något var det. Magomvridning är ju något som jag fruktar men inte uppsvälld och hundarna
fårA LDRIG äta precis i anslutning till aktiviteter/promenader just på grund av detta.

Vi kom fram till att det antingen kunde vara reaktion av vaccinationen i onsdags och/eller
att hon fått i sig klorvatten från hundsimmet i torsdags.

Sofie och husse, ibland, gnäller för att Greta är så på..skuttar och sprallig och tar mycket
plats..men det är Greta och jag vill ha henne somhon är..fullt ös..medvetslös!!

Nu beter hon sig mer som våra andra spinonekompisar..LUGN !!! Men lugn det kommer att ändras.


Dagens visdomsord: om din hund/djur inte verkar vara friskt så ge noga akt på djuret så
det inte utvecklas till något mycket allvarligt.

Veckan som gått 22/2 - 27/2 2010

Hade egentligen en sak inbokad varje dag denna veckan men det blev ej så i slutändan..

Måndag: skulle normalt haft uppfödarkurs men så blev det trassel med vår kursledares valpning..

Tisdag: skulle hjälpa min kompis Inger med trimning av hennes springer Maja..alldeles för kallt..hon får behålla extrapälsen lite till för annars fryser hon.

Onsdag: Greta vaccinerades hos veterinäs Niklas Hellström..skulle ta rabies men när jag tog fram hennes stamtavla så slog det mig att 1års vaccinationen måste vi ta..kunde ej ta båda samtidigt ( vet sade så) så valet föll på 1års vaccinationen. Viktigast eftersom jag skall ställa ut på påskdagen..

Var ute på promenad i det vackra vädret..träffade Leon en bullmastiff som blev överlycklig när han fick träffa alla mina brudar..så överlycklig så att han pinkade in sitt revir..på mina skor o byxor.. en jättepöl..tur att jag hade svarta byxor..ja ja det är sådant som händer när mina vackra flickor träffar slynglar..

Torsdag: Greta fick ta sitt första hundsim på sitt 5-kort..matte hade ej råd med 10 kort..5 kort kostar 1250:-..aj aj vad det sved i plånboken men jag ville verkligen det..listade ut att jag har tid kvar när Greta simmat..man får starta lite försiktigt..tar med blandisen Irma någon gång....hon älskar att simma och ev Signe för att prova..
Kajsa hatat det..provade för några år sedan..

Var till Adersson & Tillman och köpte en stack med märgben..köper till kompisar bl.a till Ebba min omplacerade springer..matte och Ebba blir såå glada när jag fixar det..

Fredag:  Till Ica Kvantum för sedvanlig inhandling av helgens mat..det blir mexikansk kycklinggryta ( se recept på min hemsida sedan www.ibizz.se) samt porterstek..ja inte kommer Gunnar och Sofie att svälta ihjäl..


Mycket av min tid denna veckan har åt till att fundera över vad jag gör, vilka mina vänner är, vilka som ALLTID räknar med att jag skall fixa allt..

Förra veckan var jag verkligen uppe i varv..dels detta med att försöka skriva på Facebook, bloggen och hemsidan..vill att det skall hända något där och att mina trogna läsare får sig något till livs med jämna mellanrum..

Sedan ägnade jag mycket tid i telefonen med att fixa flytt av trygghetslarm, vanlig telefon mm till Gunnars föräldrar som skall flyta från hus till lägenhet..

Ibland blir det bara för mycket..känns som att jag ofta och jämt skall fixa saker..visst mitt fel som inte säger nej men nu jobbar jag på det..

Vänskap och att hjälpa varandra skall vara en 2 way kommunikation inte bara åt ett håll...

Visst hjälper jag mina innersta/närmsta vänner men jag vet att dom hjälper mig när det kommer till kritan..det är dom som aldrig hör av sig eller hjälper till som jag måste vara observant på..


Dagens visdomsord: Sköt om dina nära och kära, var observant på dom som bara stjäl din energi !

Ju yngre dom är desto mörare kött....


Greta vill betala sin älskade veterinär Niklas Hellström in natura


Kom inte och säg att vi inte har det bra !!!


Greta vill hjälpa husse o skotta snö


Lite allmänna funderingar o vad som hänt i helgen




I fredags kom Sofies kille, Christoffer, och hälsade på från Tyskland. Han går på universitet i Hamburg.

Dom träffades för 1 år sedan och är suuuperkära.jag tror att förlovning, bröllopsklockor mm inte alls är långt borta. Dom träffades i München för 1 år sedan.

En 100 poängare är han verkligen. varm, snäll, underbar mot hundarna, snygg också..

Tittade förbi ett tag på fredagskvällen men ville hem och umgås..slaska mule säger jag.. Lördagen kom
med kyla och blåst..som tur är så är Gunnar så snäll så han tar hundarnas rastning på helgerna. I gengäld
är jag kocka..bra byte tycker jag..får vila mitt onda knä.

Chattade en del och fick väldigt tråkiga nyheter från vår lärare på hunduppfödarutbildningen..hon har en
dobermannkennel. Väntade en stor kull i fredags den 19:e men något gick snett och det blev akutsnitt..
Fick mer info igår och hon sade att tillståndet var kritiskt för tiken..förlorat mkt blod och fick antibiotika
och smärtstillande. Det blev 4 valpar..vet ej varför det inte blev fler ..hon trodde över 10 st..kanske dom andra
var döda...1 valp dog i söndags så nu är det 3 kvar..

Tänder ljus och sänder en tanke till henne och den som råder över oss: Låt tiken och de kvarvarande valparna överleva..

Spinonen Greta fyllde 1 år i lördags..Matte kokade en stor fin kyckling med morötter som födelsedagsmiddag..
bra att koka för det blir mindre fett..

Tittade på, den vad jag anser vara en usel, Melodifestival..tittade bara lite och sedan tröttnade jag.. Hade svårt att samla tankarna för hjärnan var sysselsatt med Tinas valpar och tik.

Söndagen var lugn och kall..tur att man har 5 "fyrbenta element" i sängen + allt hår som dom släpper..
Signe ligger gärna och trycker emot mig under täcket..mysig värre.

Husse var på taket och skottade ner massor med snö..har en hög på3 x 3 meter utanför köksfönstret..undrar vem som skall skotta bort den?? Har en aning om att det blir jag...

Tog mig i kragen och fyllde i anmälan till Lilla Stockholmsutställningen den 4 april..den heter annat nu men jag säger lilla sthlm.. samt ansökan om kennelnamn..


Dagens visdomsord: var tacksam för det du har...hälsa för både djur och människor. Det kan snabbt ändras!



Hilda 12 år deltar i söndagsfikat


Var är Kajsa?

Trodde att det var lite lugnt med " små äventyr " i vår hundfamilj..ok det är bra att det händer lite
ibland för annars har jag inget att skriva om:

Så här utspelade sig den mkt lilla sista incidenten..

Eva, grannen ringde häromkvällen och undrade om jag hade burksvamp..hade glömt det när hon handlade.
Tror inte det, för jag använde svamp i söndags till pasta carbonara..men jag tittar..

Grävde igenom mitt fullproppade skafferi..inte en burk..men kanske i förrådet..

Förrådet är en tillbyggnad utanför vårt hus men jag måste gå ut och låsa upp mm..

Ut o letade..hittade bara servetter,ljus mm och ingen svamp..

Det var det. Skulle ge hundarna lite godis i form av julskinkbitar som jag hade tinat upp..Alla samlades
runt mig..kände mig som Jesus med de 5 apostlarna..

Nej det var bara 4 ..Kajsa matvraket som aldrig lämnar min sida var inte där..hon följer med mig överallt..
glöm stängd toadörr..alla skall vara med och då speciellt tuggummivarianten Kajsa..

Kajsa ropade jag..mat och ingen Kajsa!! Letade överallt..ute i trädgården, ute framsidan, tvättstugan, toan.

INGEN KAJSA.. vad nu då??

Funderade..och kom på förrådet ute då? Hade låst och släckt efter mig när jag var där för 20 min sedan..

Öppnade dörren..javisst Kajsa satt där och viftade på svansen och var glad..

Hon hade följt mig och inte hade jag märkt den..var koncentrerad på att leta svampburkar..

Vilken tur att jag skulle ge dom lite godisskinka annars hade det kunnat gå flera timmar innan jag upptäckte
hennes "fängelse". Hon skäller sällan utan bara krafsar när hon vill ut/in..det var 2 stägda dörran emellan oss.


Dagens visdomsord: kolla alltid tomma utrymen innan du släcker och låser !

Greta o Sofie kramas på Alla Hjärtans Dag 2010


På rymmen

Efter att klanen Henriksen hade handlat mat och diverse grejor styrde vi kosan hemåt.

Dagen ( fredag )blev lugn med promenad och matlagning. Blev underbart gott denna orientaliska räkgryta
á la Paula.

Sofie kom och hälsade på. Hon är här mycket på helgerna och det uppskattar vi.

Precis när vi skulle äta och allt var klart så ringde det på dörren. Oh nej inget besök nu..tänkte jag.

Grannen från andra husgruppen i byn stod utanför. Har du alla hundar inne? Jaa sade jag, men blev så där löjligt osäker..jag visste ju att dom var inne. Ok räknade igenom skocken.

Varför undrar du? Jo, min katt blev jagad av 2 lösa hundar alldeles nyss och dina hundar är dom enda jag
känner.

Vroooom sade det utanför grinden..hann fånga en snabb glimt av en labrador och en springer..

Dom måste vi ju kasta lasso på..tänk alla vägar mm..det måste ske.

Tog inte ens på mig tofflorna utan grabbade tag i 2 koppel och bilnyckeln.. Varför bilnyckeln? tänker ni.

Jo, var så smart i stundens hetta så jag listade ut att sätta in de eventuellt infångade rymlingarna i vår bil.
Har största Mercedes kombin, och dessutom var baksätet nedfällt..bilen var varm eftersom Gunnar precis använt
den..så får det bli.

Ut och visslade och lockade..tänk om dom stuckit ifrån byn?

Efter ett tag såg jag labben..en vacker svart en..kopplade honom..tack gode gud för retrieverkoppel..det går så snabbt att sätta på..( för er som inte vet så är ett retrieverkoppel ett halsband och koppel i ett. Använder
bara dessa till mina hundar.. )

Säkerhetsaspekt..för om jag släpper dom lösa så vill jag ej att dom skall ha ett halsband på så att dom kan fastna
i saker eller i andra hundar vid lek.

Grannen fick tag i springern..kände snabbt under magen på labben..det fanns ett "klockspel"..alltså en hane..
kollade springern och det var en tik.

Hej och hå in i bilen som var varm o mysig.

Nu gällde det att hitta ägaren..ringde polisen och rapporterade om mitt fynd..ok, ingen hade ringt in ännu till
polisen.

Sofie gick ut med en vattenskål till Bonnie o Clyde *ler* och var så smart att hon letade efter eventuellt
telefonnummer..Bingo!

Tiken hade en bricka med telefonnummer. Inget svar så Sofie ringde nummerupplysningen och fick 2 mobilnummer.

Jag ringde och en stressad, flåsig matte svarade. Det var lycka..telefonen blev alldeles varm.

Dom hade rymt från hennes föräldrars hus i Årsta..någon hade glömt stänga dörren..ve och fasa..

All mattes släkt var ute och letade..Hon kom som ett jehu och jag fick en stooor kram..vilken fasa att vara i den
situationen..

Hade mina sprungit bort hade jag ringt polisen inom 15 min..

Anledningen till att jag valde bilen som "fängelse" var att jag dels inte kände doggarna och så löper Kajsa..

Slutet gott allting gott..kändes bra att kunna hjälpa till..


Dagens visdomsord: Stäng alltid dörren ordentligt








Åka och handla

Ja så var det fredag igen..vad tiden flyger fram..snart är det midsommar och vi får åka
till vårt älskade sommarparadis Utvalnäs, utanför Gävle.

Vi bor i en söt liten stuga 4 m från vattnet..Berättar mer senare om den.

Jo det var detta med att handla..jag storhandlar inte utan handlar väl typ varannan dag mest för att jag har svårt att lista ut vad det ska bli för mat flera dagar i förväg.

Inköpslistan klar..koll vad man har hemma..lite chatt emellan..

Idag skall det bli orientalisk räkgryta a la Paula ( min granne) mumsigt värre.

Skor på och då började det hända saker!

Kajsa stod redan vid dörren, redo att tränga sig ut..joviss kissa måste jag ju innan jag går.

Under tiden blev 1 hund 2 vid dörren..Hilda stod där med..Tanterna Hilda och Kajsa brukar få åka med..
Vidga sina vyer som det heter..sedan om det är 500 m bort till Gränby skiter dom i,tror jag.

Läste i Anders Hallgrens bok att gamla hundar uppskattar att få följa med på små turer..

Försökte säga: matte skall handla ..ni får stanna..

Tänkte i min enfald packa bakluckan ( har en stor kombi ) med pantburkar..det finns massor..

Icke sade Nicke..det blev ej så för medans jag berättade att dom skulle stanna så utökades skaran med 3 till..

Problems! Jag skiljer sällan på mina hundar..fjantigt men sådan är jag..ingen skall få några favörer som dom andra ser..

Nu såg alla ifall bara tanterna fick följa..vad blir det då? Jo, hela byket fick följa med och pantburkarna vilar
fortfarande i förrådet..

Dagens visdomsord: skall du smita så planera i god tid och smyg ut tysssst!


Bajs i påse?

Ni som läst mitt tidigare inlägg " Byxlös på promenad " vet att jag har mycket i fickorna på min hundpromenad..

Normalt har jag ett visst system med vad jag har i fickorna och på vilken plats..höger eller vänster.

Till höger har jag alltid hundpray ( dog defense typ tårgas) för jag är högerhänt och vid skarpt läge måste jag hitta den snabbt.. Capiche?

Jag har även hundgodis av samma anledning som spayen..jag är högerhänt.. samt 1-3 bajspåsar..

I vänster ficka har jag dom grejor som är lite mindre viktiga som cigaretter, mobil(har ju handsfree) samt ytterligare bajspåsar..

Ut på promenad nu på eftermiddagen..allt funkade bra..doggarna sprang lösa och i snön och hade det trevligt..naturligtvis blev det ju en kabel efter ett tag..duktig hundägare som jag är så plockade jag upp högen.

Det är ju så j-la kallt att ta av handskar för att plocka så naturligtvis sket jag i all knyta en knut på påsen..bara ner i fickan ..vilken ficka sen? Jo höger..dumt nog.

Traskade på..hundarna lösa. Det kom en cyklist farande..jag ropar in skocken och för snabbt resultat ylar jag:
Goooodis..alla kom som jehun!

Undrar var min dogtrainer Lena Carlsson skulle ha sagt om detta kommando? Det skall ju vara HIT..men Gooodis är väldigt effektivt och speciellt på eftermiddagen när deras magar knorrar (ej middag ännu).

In med näven i höger ficka för att utdela belöningen som jag skrikit om..vad f-n = blött och varmt om fingrar..

DET VAR DEN OKNUTNA BAJSPÅSEN !! Att jag aldrig lär mig? snabbt skall det gå och det får man lida för..

Ner med handen full av bajs i en snöhög..och då blev det ännu kallare..

Dagens visdomsord: Knyt alltid ihop bajspåsen med en knut !!

Rolig upplevelse

Var hos en kompis idag ..fick prova en s.k scooter som handikappade har.. Satt som en prinsessa i en skön
fåtölj..och gissa vad det gick..hej o hå

En sådan skulle jag vilja ha men då blev man väl ännu mulligare..

Traskat i djupsnö med hundarna och det försvann väl 10 kcl..hoppas jag.. flåsade som en blåbälg..

Idag har jag lärt mig att chatta..kuuuul..hade 3 personer uppe samtidigt..snacka om simultankapacitet..

en i Tyskland = Sigrun, 1 i Norge = Tor samt 1 i Sverige..

Fick kontakt med en mkt kunnig spinonedomare i Finland Harry Tast via en kontakt och skrev mail om tips på hane till Greta.

Snabb var han och fick mycket info bl.a tips om en kanonsnygg hane i Amsterdam Barolo..

Yipee..kan det vara något? Så fick jag mail av min uppfödare samt Agetha som är min mentor att
Barolo fanns i Gretas stamtavla. Shit!!

Får se det positiva att hon har lite gener av den snyggingen..inte dumt alls..

Fortsätter att leta..har ju tid på mig

" Fårslakt "


Ja du Greta du har varit lugn när det gäller hyss..

Ok, du gnagde av sladdar till husses julbelysning..det var ju inte så farligt tyckte jag men husse hade en annan åsikt..

Idag då kom hyss nr 2. Du har ju blivit så hög så att du kan lägga hakan på fönsterbrädan i köket och titta ut.
Hålla koll på allt löst folk ,som grannar som går förbi.

Ville ju inte utmana ödet så jag har alltid tagit bort en vas och ett underbart fint prydnadsfår som stått i fönstret när jag gått hemifrån..man är ju inte dum..

Ville inte att vasen skulle ramla i golvet och att ni alla 5 flickor skulle trampa i glas och skada er.

Lite småstressigt imorse..skulle iväg till Ronny och få laserbehandling på mitt onda knä kl 10.00.

Gjorde mina ärenden och var borta ca 1,5 timme. Ut på promenad och denna gång hade jag byxorna på!!

Hem och rev morötter och kokade dom för att ge hundarna extra "bukfylla". Greta speciellt, är hungrig jämt. Hon skall ner ca 2 kg innan påsk och då gör morötter lite nytta.

När jag skalade morötterna stod naturligtvis Greta och tiggde.. gav henne en rå morot men inte åt hon den utan spintade bara upp den..fick gå runt och samla morotsbitar i hela nedervåningen.

Döm om min fasa..jag hittade vitt lurv..och något som såg ut som ett ben. Vad är detta? tog ett tag innan poletten ramlade ner..MITT FINA FÅR!!

In i köket..Neeeej fåret var borta! Letade och hittade ett slaktat småantikt får under ett bord. Fina fåret som jag fått i present och var välskött och mycket udda. Jag fick i alla fall ha det i 2 år..

2 ben var avgnagda och ena fina hornet var borta.. Sorg ett litet tag.

Som jag säger..Shit happens!! Egentligen mitt fel för hon lägger ju huvudet precis bredvid fåret..smaskig för en ung dam..mysigt och mjukt.

Hade en liten begravningsceremoni *ler* och kastade det i soporna.

Dagens lärdom: inte gråta över spillda får..mina hundar är friska och vi med.

Snart händer något mycket värre


Byxlös på hundpromenad!

Gick som vanligt ut på promenad idag.

Mycket som skall funka innan jag kommer iväg med gänget.

Stort antal bajspåsar, mobilen (knapplås av) handsfreeplutt i örat, dog defense spray
( typ tårgas ifall attackerade), cigaretter

På med halkskydd. Drar 5 st varav en bjässe ordentligt då gäller det att ha på fötterna.
Vill inte bli gipsad eller tappa hundar.

När den proceduren var klar så var det bara att samla ihop ett knippe koppel och det VIKTIGASTE:

Slå på larmet..Som ni förstår så tar denna procedur ett antal minuter. Skön promenad neråt Gränby
och 4H hagarna. Var väl ute en timme och doggarna fick sitt lystmäte vad gäller hoppa i djupsnö.

Träffade en del hundägare bl.a 2 småhundar..

Kom hem och gjorde den helt dråpliga upptäckten.

Jag hade bara haft mina långkalsonger och glömt byxorna!!!

Alzheimers eller vad?? Skrattade i min ensamhet..tur att kalsingarna var svarta.

Mobbing. Ett liv i helvetet

Gick tillbaka till mitt arbete på det stora dataföretaget i jan 1997..trodde jag i alla fall. Det visade sig att jag skulle arbetsträna. Det förstår jag eftersom jag varit så sjuk i ca 8 månader att jag måste slussas tillbaka. Trodde att jag skulle få mitt gamla arbete tillbaka. Jag min enfaldiga idiot trodde verkligen det.

Jag hade fått idikationer att allt skulle ordna sig. Det skedde under min psykvistelse för då kom min mentor från dataföretaget på besök. Han hade ordnat mitt nya säljjobb tidigare och jag avgudade honom. En schysst och renhårig person som kunde min potential och trodde på mig och mina resultat.

Ingen välkomstkommitt'e men det hade jag väl inte väntat mig rent ärligt MEN ett litet hej eller vad kul att se dig..Nej det blev inte riktigt så. Kände mig ganska osynlig eller så var dom rädda för "dåren" som kom tillbaka.
Inte en aning.

Sent omsider hittade jag min s.k arbetsplats. På ett helt annat plan än min gamla Reflection grupp. I ett hörn ENSAM!!!!!

Jaha! hur skall detta gå? Ingen telefon ingen data bara ett tomt ensamt skrivbord i ett hörn. Ville skrika ut min ångest. Jag då!!!! Finns inte duktiga IB längre? Är hon bara en skepnad som ingen ser?

Min personalchef Draken (kvinnlig) dök upp och talade om (med viss avsmak) att jag skulle ändra adresser i ett dataregister. OK tänkte jag..bäst att spela med..det blir bättre senare..

Arbetstränade ett par timmar per dag och hade inte ens full tid då med arbete. Bad om mer..Ingen reaktion.. Hade ont i magen när jag skulle till jobbet. Det hela var så olustigt. Ingen kamratskap inga egentliga kollegor. Alla andra tillhörde olika affärsgrupper och så lilla jag..Tillhörde ingen grupp. Outcast!!

Den enda som egentligen pratade med mig var Helena. En stor eloge till henne som vågade!! Hade bytt jobb med henne ett par år tidigare. Hon ville hellre sitta i receptionen och jag ville hellre jobba med storkunder. Alla var nöjda och glada med det bytet.

Under tidiga våren så mådde jag sämre o sämre i o m min arbetssituation. Tror det var i mars så skulle firman åka till Ramundberget och åka skidor. Jag gillar inte slalom men efter överläggningar med Gunnar så åkte jag med. Det kunde kanske bli kul i alla fall.

På bussen upp hade vd:n och ledningen en tävling. Gällde skapa ett uttryck eller slogan för företaget. Jag vann!!

På resan så drack alla en del och jag med. Trodde att alkoholen dämpade min ångest MEN det blev värre. Alla satt i grupper och jag kände mig utanför. Kom upp till hotellet sent på kvällen. Alla delade rum 2 och 2 men inte jag inte. Jag fick ett enkelrum!! Det var då det började gå snett med denna resan. Ångesten grep tag i mig allt hårdare.

Vid frukosten så var jag så nere för jag visste att dom andra kollegerna från andra länder..Norge tror jag det var skulle fråga mig vad jag jobbade med..Ändra adresser på kuvert skulle svaret bli..fy vad jag skämdes..en paria!!

Vi var väl 4 st som inte åkte skidor utan gick på promenader mm. Jag mådde så dåligt psykiskt så jag drog mig undan till mitt enkelrum. Drack vin och grät och ringde till psykjouren i Uppsala.

Eftermiddagen kom och det blev mörkt och med det glada skratten ekande i öronen så gick jag ut och gömde mig i en snödriva inte så långt bort. Satt och funderade över min situation och grät. Då började mobilen ringa. Jag svarade inte på en gång men sedan såg jag att min mentor L ringde.

Vi är såå oroliga! Var är du? Konstigt att dom ens märkte att jag var borta..talade om var jag satt och så kom dom och hämtade mig med en bil. Jaha, då var cirkusen i full gång och jag fattade inget. Dom hade skickat ut fjällräddningen med skotrar mm. Fullt pådrag. Jag ville bara vara ifred och tänka i lugn o ro..talade om detta men ingen verkade förstå!

Blev inföst i mitt enkelrum och så började dom pressa mig..du skall träffa en läkare! Nere i baren satt "läkaren".
Tydligen en boende på hotellet för han var fullare än jag. Vi "pratade" och sedan upp på rummet med "vakter".

Vill du åka hem? Ja tack men hur skall det gå till? Ramundberget ligger ute i tjotahejti. Jo sade personalchefen..vi har ordnat att du skall få åka bil MEN reglerna säger att du måste ha en polis med..Que????

Jaja det får väl bli så tänkte jag..bara jag slipper detta stället..Väntan blev lång och sedan dök en helt vanlig polisbil upp med 2 poliser. Kom så åker vi. Det var bara att följa med.. Fattade ärligt ingenting fortfarande.

Då efter ett tag på väg så talade dom att jag skulle få åka till Östersund..det var ju för f-n minst 25 mil dit!!

Efter ungefär halva vägen stannade vi vid en vårdcentral..möttes av en läkare som sa: om du inte gör som jag säger så blir du tvångsomhändertagen!! Varför sade jag? Du försökte begå självmord blev svaret.. Intressanta uppgifter.. jag hade ju bara suttit ensam för att fundera..denna lilla snöboll hade rullat på och blev jättestooor.

Naturligtvis hade den helt inkompetenta personalchefen bestämt att det var ett självmordförsök..jag hade ju varit på psyket så mig lyssnade ingen på..naturligtvis var jag helt koko...

Det mötte upp en annan polispatrull som körde mig till psyket på Östersunds lasarett efter många timmars åkande. Var helt slut men fick träffa en läkare som lyssnade och förstod. Nästa dag fick jag flyga hem. Ensam!!

Hur vågade dom släppa ut en dåre som mig och på ett flygplan?? Jag kunde ju ha kapat det!! Hoppas ni fattar hur enormt galet allt var.

Skämdes som en hund när jag kom hem..varför vet jag inte men mitt självförtroende var lägre än i botten. Jag hade ju inget självförtroende när jag skrevs ut från Ulleråker efter 7 månader och inte mådde jag bättre efter denna cirkus i fjällen.

Gick på jobbet på måndag och då fick jag skriva på ett behandlingskontrakt.Jag skulle äta antabus, fick inte ens dricka en lättöl, måste ta ledigt 1 vecka i förtid mm. Jag hade inga spritproblem utan hade druckit som dom andra jobbarkompisarna på resan..

Talade med min läkare Marja Tolstoy och hon tyckte det var helt vansinnigt..Antabusen mm stoppades ev henne tack o lov.

Det var så mycket som hände på detta företag så ibland glömmer jag en del eller snarare förtränger..

Jo, vi skulle flytta runt på företaget så det var en flyttfest och så skulle jag få mitt pris som jag vann på väg till Ramundberget. Skulle jag gå? Varför inte? Allt var lugnt..vi flyttade och fick mat och öl. Visste att jag hade ögonen  på mig så jag drack bara 2 öl under hela em och kvällen. Fick mitt pris..det var ett presentkort till valfri show i Sthlm med mat. Vad jag inte visste då var att jag inte skulle komma att få något pris. Resebyrån som ordnade detta gick i konkurs lite senare. Shit happens..

Cyklade hem ganska tidigt nöjd o belåten..allt hade gått bra och jag hade fått mitt pris..gått bra är en definition som jag hade men inte personalchefen skulle det visa sig.

Gunnar var hemma och en kompis som var viktiga i ett senare skede..dom var vittnen till min mentala status när jag kom hem och den var ok...

Dagen efter kom draken dvs personalchefen och sade att hon hade minsann hört att jag hade varit hysterisk och skrikigt om mitt gamla jobb som storkundsansvarig och varför fick jag det ej tillbaka?

Som vanligt fattade jag ingenting. Jo hade visst varit jättefull också. Träffade bara 1 person när jag åkte hem och det var en delägare på företaget..Varför skulle hon ljuga? Vid senare tillfälle erkände hon att det inte var helt sant..

När skulle detta elände sluta?

Gick ner mig mer och mer. Hade kontakt fortlöpande med läkaren M Tolstoy, försäkringskassan m.fl.

Var vid ett tillfälle hos en sköterska på företagshälsovården. Min jubelidiot trodde att dom har tystnadsplikt. Det vet jag att dom har. Sköterskan skvallrade för personalchefen..

Fick små "trevliga" mail av personalchefen typ: du får inte diskutera din situation med dina arbetskamrater!!!
Dina arbetstider är följande!! Jag som alltid öppnat kontoret och växel, sjukskriven 2-3 dagar på 2 år tidigare..
Fattar ni??

Jag var så smart så att jag printade ut dessa påhopps mail. Stor betydelse för mig framöver skulle det visa sig.

Mina händer var bakbundna..ingen att lita på..Jo Gunnar men hur mycket orkade han? Blev sjukskriven över sommaren 1987. Skönt på ett sätt men var så psykiskt slutkörd at jag ej kunde koppla av.

Ja, sommaren gick men en del incidenter en kan inte skriva om allt..då skulle det bli en tjock bok.

När jag kom tillbaka efter sjukskrivningen så blev jag en morgon inkallad till Draken ( personalchefen):Nu skall vi prata..livrädd för vad som komma skulle. Sedan jag blev permitterad ,pga ekonomisk kris, från mitt underbaraste jobb på Wasa så har jag alltid varit livrädd för dessa samtal.

Jo ,det är så att vi måste säga upp ca 15 personer pga det ekonomiska läget..och DU är en av dom.. Golvet rämnade under mina fötter. Jag som skulle kämpa mig tillbaka som säljare. Jag som hade tagit typ skeden i vacker hand trots allt skit. JAG DÅ !! Du får lön i 3 månader och slipper jobba.. VAD SNÄLLT!!

Sprang ut  och upp på vån 2 till mitt skrivbord..tog väskan och förblindad av tårar sprang jag till hissen..
Ville bara fly..fly från det otänkbara som hände mig. Hissen stannade på våningen under. Vem stod där? Draken.
Ta det lugnt..vi kan väl prata om saken. Fuck off..du har precis förstört det lilla liv jag hade..sparkat ner mig i min djupa grop. Piss off.

Tog bilen i riktning hemåt. Konstigt att jag inte krockade..stannade utanför kyrkan och bara skrek..skrek ingen kunde ju höra mig...

Ringde en gammal kompis från Ulleråker och berättade att nu var mitt liv definitivt slut..jag orkade ej mer..NU skulle det ske..DÖDEN hägrade.

Hem och köpte sprit och tog med piller och åkte till Lunsens fritidsområde. Parkerade bilen och traskade långt ut i den underbara skogen..här skulle jag vila..här skulle min själ få ro..här skulle jag dö och slippa allt det onda som hände mig.

Lade mig tillrätta..ville jag egentligen detta? Hur skulle det gå för Gunnar, Sofie och hundarna? NEJ jag orkar inget mer..

Innan jag hade hunnit peta i mig sprit o piller hörde jag röster..Min kompis hade larmat polisen som kom med hundar. Både förargad, besviken och lättad på samma ggn.

Efter besök på psykakuten så fick jag åka hem. Skall Draken vinna över mig? Skärp dig lilla vän . Tankarna flög runt..

En liten bit av min gamla personlighet visade sig..Nej nu jävlar!! Tog kontakt med advokatgranne som sade att han skulle hjälpa mig. Tack gode gud för snälla kompetenta grannar..

Nu skall jag stämma företaget. Vi var ca 150 anställda och jag började som nr 27..LAS? har dom ej hört talas om detta??

Fick via grannen kontakt med en mycket duktig advokat i Stockholm. Nu skulle det krigas..vädrade blod..och inte var det mitt, det kan jag försäkra.

Gick upp till heltid och tog helt motsatt riktning än vad som förväntades av mig. Hade Draken fått som velat så hade jag suttit hemma i 3 månader med lön och slickat mina sår. Nej du!

Kvarnarna malde och alla inlagor skickades i tid till tingsrätten. I papper som kom tillbaka från företages s.k advokat stod det: jag var EJ kompetent pga min tidigare mentala hitoria. Bullshit!!

Jag och min advokat blev kallade till ett möte med Draken och företagets "advokat" i Knivsta. Min advokat var snäll o kom från Stockholm och hämtade mig. Till Noors slott tror jag det var. Underbar miljö och slott. Fint dukat för 4 personer med diverse kakor, snittar.Vi var 3 personer och den 4:e skulle naturligtvis vara Draken. Ingen eldsprutande drake dök upp..vi väntade och väntade..fortfarande ingen 4:e deltagare.

Bara åka hem då. Min stackars advokat som åkt hela vägen till ingen nytta.. That's life!

Dagen efter åkte jag till jobbet. Draken smög sig på med ett dokument i handen..Skriv på väste hon.

Vad var detta? Jo ett papper som i korthet sade: IB har olovandes lämnat företaget utan att begära semester!!!!!
Jag hade skrivit på tavlan i receptionen att jag skulle på möte och vara borta resten av dagen.

Chock var det minsta jag kände. vad f-n är det fråga om? Ringde min advokat och talade om. SKriv inte på!!
Jag hade blivit lurad i en fälla. Kallad till möte av min personalchef och snäll som jag var så gjorde jag som hon ville..

Smitit??

Behöll papperet som var viktigt för mig i framtiden. Återkommer om detta..

Kvarnarna malde på hos tingsrätt. Jag ger mig inte.

Draken var på mig. Hon blev utmanad av mig som hade börjat spotta upp sig. Vid ett tillfälle ringde hon och ville at vi skulle prata på hennes kontor. Varför ringde hon? 5 m mellan mig och henne. Ringde advokaten..för f-n gå ej in i ett rum ensam med henne...Räknade ut att hon skulle pressa mig till tårar och desperation..sedan skulle hon säga: ser ni vilken instabil person IB är!!

Vid flera tillfällen under vintern så blev allt för mycket för mig. Strax före jul så var det becksvart. Orkar inte, vill inte, var det enda jag kunde tänka..

Gör något åt det sade jag till mig själv..

Köpte alla julklapparna till Sofie och slog in och lade dom in en fin hög. Köpte sprit, gin och tabletterna hade jag. Beställde taxi.

Mörkt ute på em men hade bestämt mig. Nu får det vara nog!! Taxin släppte av mig mitt i mörkret på gamla stockholmsvägen vid Lunsen. Bra ställe att dö på..stor skog där ingen kan hitta mig, ingen hitta mig..det dunkade i huvudet..stora drivor av snö, 17 grader kallt, mörkt..jag traskade på och fötterna värkte, min själ värkte..
Gå på gå på..

Efter ett bra tag stannade jag i skogen..lade mig ner ..drack lite gin, åt piller..Vaknade mycket senare..såg ett typ pepparkakshus i skogen och såg Helena och hon sade åt mig att hon skulle skjutsa hem mig.Bra tänkte jag i mitt förvirrade tillstånd..men ingen kom med någon bil. Mitt temperament räddade livet på mig för jag blev såå förbannad..Lova och inte komma..

Kunde ej gå för fötterna hade tappat all känsel.Kröp och hörde efter ett tag en bil..Landsväg..Var var jag?? Ut på vägen..det kom en bil men inte stannade den..halvkröp till en bensinmack en bra bit bort. Nu visste var jag var. Nära företagets gamla hus. Visste att mackens ägare bodde där..Knackade lite diskret ..inget svar men deras schäfer skällde..

Ajabaja IB ..störa människor mitt i natten..Tänkte aldrig på att jag var halvdöd och frusen. Hade istappar i håret. Vad göra? En tidningsbil stannade och såg att nu j-lar var det kris med IB. Fick krypa in i bilen och fick hans sista fantaläsk. Talade om var jag bodde. Mitt på Islandsbron mötte vi en polisbil som min räddare blinkade till..förklarade allt. Polisbil till Ulleråker..bara röda knän och inga frostskador..otroligt efter 14 timmar ute i minus 17.

Polisen hade sökt överallt. Gunnar sade Lunsen men ingen taxi hade haft körning dit sade man. Nu är det så att man tömmer bara taxikörningarnas datorer ibland. Tänk att chauffören ej anade oråd. Släppa av en person i mörkret i ingenstans.

Polisen som varit helt underbara eller räddningstjänsten i helhet,
sade till Gunnar att han fick förbereda sig att jag var död. Ingen klarar sådan kyla så länge sa man. Det var inte dax för mig..så var det nog.

Det var min sista "utflykt" av många..Tack gode gud att jag levde..

Draken blev informerad om mitt försvinnande och företagets hela kontorkomplex genomsöktes utan resultat.

Företagets försäkringsbolag hörde av sig senare: eftersom du ej är sjukskriven nu när vi ändrar reglerna så får du vara med i nya sjukförsäkringssystemet..tack gode gud! tack vare detta steg jag tog upp till heltid så får jag ca 3500:- efter skatt tills jag blir 65. Tack Skandia.

Företaget förstod att dom skulle förlora i AD ( arbetsdomstolen) och återkallade min uppsägning. Blev inkallad till vd:n och han bad om ursäkt för allt och betalade mina advokatkostnader.. Skulle allt vara frid och fröjd då? Nej
knappast. jag hade blivit förföljd och hånad, en paria under så lång tid. Kunde ej glömma.

Begärde avsked till nyåret 1999.

Startade ett process om arbetsskada efter tips från min underbara kontakt på försäkringskassan.

Fick vänta 3 år MEN fick 1/2 arbetsskada. Retroaktivt 56.000:- och 3200:-/månad tills jag blir 65.

Tack försäkringskassan som lyssnade. Det var mitt idoga samlande av "bevis" som fixade detta. Skrev f.ö en inlaga till min ansökan om arbetsskada på 7 A4sidor.. skriva kan jag..

Det kommer mera i form av mina dikter vid ett senare tillfälle.

Tack för att ni läst min story. Hjälp till om ni misstänker mobbing..gäller både barn och vuxna. INGRIP !!



Gäsp vad tråkigt det är


Hundarnas lekkompisar Jasmina m bror


Min mentala kollaps

Vem anade i början av 1996 att mitt liv skulle ta en sådan dramatisk förändring.

Status: jobbade som storkundsansvarig på dataföretaget Nocom. Stortrivdes och livet kändes som en enda stor fest.
Hade ca 250-300 kunder..stora företag som Telia, Vägverket, Landstinget och många många fler. Dom hade speciallicenser och det var ett enormt komplext regelsystem som jag hade lärt mig till fullo.

Jobbade direkt mot Seattle och Amsterdam. Fick använda mig av engelska och samtidigt få många trevliga kunder. Det kändes som en stor familj. Att jag sålde mycket och fångade många mycket stora kunder som IKEA gjorde ej ont. Fick en del trevliga bonusar. Fick resa till både Seattle och Amsterdamoch Norge.

Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så pysslade jag också med Fyris festivalen samt dansade samba.. var uppskattad av både arbetskamrater och företagsledning för det jag gjorde..skitroligt..men annat lurade i buskarna..

Vi var ute och dansade samba på ett par platser i landet..hade gått ner i vikt av allt dansande och jobbande..flätat hela håret..kändes som att inget kunde stoppa mig..jag skulle erövra världen!!!

Fyris festivalen kom och underbart väder. Vår sambagrupp uppträdde och fick många fina eloger. Så lycklig o tillfreds hade jag sällan känt mig. Efter uppträdandet gick vi alla till Påvels. Ägaren hade en central roll i festivalen.
Det bjöds på mat och dryck i glada vänners lag. Jag hade under några år samlat på pins från olika idrottsarrangemang som jag hade satt i en basebollkeps. Jag fick ev pin av Michel Platini som jag träffade när jag jobbade på Wasa och var OS AMbassadör. Denna pin var jag mäkta stolt över. Många ville köpa den men det var ej till salu. Hade kepsen på mig när vi gick till Påvels på kvällen.

Vi dansade och det blev alldeles för varmt med keps så jag lämnade in den i baren. No problems..det var ju människor jag kände och haft kontakt med länge.

Underbart rolig kväll och sedan var det dax att dra sig hemåt. Hämtade kepsen och direkt jag tog o den märkte jag att vikten var fel.

NÅGON HADE TAGIT MINA ALLRA FINASTE PINS !!!!!

Ställde personalen i baren mot väggen. Svaret blev: du är full och har tappat dom själv. Jag hade haft dessa pins på i flera år och ALDRIG tappat en enda. Visst var ja berusad till en viss del men inte så att jag inte visste vad jag gjorde..Stor kalabalik. Jag vägrade ge mig och till slut skulle vakterna kasta ut mig.
2 stora biffiga killar kom MEN hade dom provat att slåss med en rödhårig tigrinna?? Knappast.. dom fick inte ut mig..jag spretade emot med mitt liv på spel kändes det..jag vägrade att bli utsatt för något dyligt..

Ägarens brorsa trädde in och bad dom låta bli mig. För första ggn ringde jag psykjouren för jag höll på att rämna kapitalt. All denna stress, jobb dygnet runt, brist på sömn, alkohol och ej bli trodd blev för mycket.

Jouren blev mycket oroliga och skickade polis för att leta efter mig. Det har jag fått reda på i efterhand.
Jag gick ner till ån och satte mig på en mycket smal avsats ovanför Islandsfallet. Funderade över mitt liv och det som hade hänt.

Satt där hela natten och beslutade mig för at gå hem. Lång lång väg från stan..alla pengar o min väska hade jag på Wasas kontor där vi hade bytt om till sambadansen. Det var bara att traska på. Kom hem ca 5.30 och Gunnar var vaken och skulle till jobbet. Orolig som sjutton. Skall jag stanna hemma? frågade han.

När jag tänker tilbaka på den morgonen såvet jag att jag redan hade bestämt vad som skulle ske..

Hela mitt inre var i uppror. Ville inte mer. Visste att jag hade ett recept på sömntabletter i min handväska. Ville ha tag på väskan men den var ju inlst på Wasas kontor. Letade febrilt efter nyckeln dit. Jag tar en taxi dit och löser ut receptet..Nyckeln var borta! Tack o lov kan jag säga nu när jag siter med facit i hand.

Vad göra? Tömde medicinskåpet och hittade diverse piller och skit. Hittade en gammal rödvinsflaska som vi fått 1986 när Sofie föddes. Det får gå tänkte jag eller tänkte inte alls om man ser det så.

Tog piller och vin och traskade iväg ut på fältet bakom vårt hus vid ca 13.00. Måste hinna innan Sofie kom hem från skolan..

Satt väl gömd på fältet och ältade och tyckte synd om mig själv samtidigt som jag åt piller nedsköljda med surt gammalt rödvin.

Domnade av och vaknade av solnegång men trodde att det var morgon. Mådde fruktansvärt illa och hade inget kvar av piller. OK tänkte jag bäst att gå hem. Inte ens detta klarade jag av.

Kom hem vid 22-tiden och Gunnar var i upplösningstillstånd. In i duschen och stod där och kräktes och kissade på mig. Ett vrak var milt uttryckt. Gunnar ringde efter ambulans och raka vägen till akuten. Där tillbringade jag natten i en korridor. Ingen magpumpning för det hade gått för lång tid.

Dagen efter blev jag iskriven på avd 102 på Ulleråkers sjukhus. Fick en underbar läkare Marja Tolstoy. Tuff men mycket förstående.

Det var den 2/6 1996. Blev kvar på avd 102 till den 21/12. Ett sådand tumultartad period i mitt liv hade jag aldrig upplevt. Jag skar mig ( en av pionjärerna?) sparde tabletter. Hade extravak i ca 1 månad. Mitt liv gick ut på att överlista vaket och personalen så jag fick skada mig själv. Jag som ej dög något till som var värdelös!!

Krossade glas och stampade i det. Fick tillgång till mitt skåp med lera och stenar för jag gjorde djurbroscher. Där fanns säkerhetsnålar..åt upp ca 10 st nålar öppnade. Gissa om magont. Röntgades och man såg nålarna men dom kom ut bakvägen.

Bråkade och ibland (ca 4 ggr) tog ca 8 personer och brottade ner mig och jag sattes i spännbälte.

Började skriva dikter redan när jag kom till avd 102. Skrev varje dag och t.o.m när jag låg bältad. Kommer att visa en del senare här påbloggen. Dom är tunga men bra tycker dom som läst.

Under denna mest turbulenta perioden på avd 102 fick jag ej vara med de andra patienterna utan fick bo avskilt med 1 sovrum och vardagsrum typ vaktad av ett extravak..Blev intagen på papper..

Det fanns underbara vänner i mitt liv som kom och hälsade på och naturligtvis min familj. Ingen och inte minst min läkare Marja visste vad dom skulle göra.

Skulle jag någonsin bli "normal" igen?? Alla undrade.

Det tuffade på under sommaren och hösten med många urspårningar som rymningar mm.

En gång när jag rymde så återkom jag till min smala avsats vid Islandsfallet. Naturligtvis utrustad med sparade tabletter och inköpta starköl.

Någon fick syn på mig och vid det laget hade jag domnat bort. Vaknade av att ngn från ambulansen väckte mig. Brandkåren med dykare fick fira ner mig i en båt och ro över till andra sidan ån. Avsatsen var bara typ 1 meter bred och långt ifrån bron. Mig skulle dom inte ta så lätt...

Fattar egentligen inte idag hur jag kunde bete mig så men förstår att jag var sjuk, mycket sjuk. Att jag överlevde är en gåta. Började gå hem på permis över dagen sent på hösten och skulle börja arbetsträna på Nocom.

Då när jag besökte Nocom började en ännu mer fasansfull period i mitt liv = MOBBING

Återkommer om denna period snart. Då kommer nackhåren att resa sig. Det lovar jag.

Gräva är kul!

Greta var ute i trädgården igår. Gick o strosade..hyfsat varmt så jag (matte) lämnade bakdörren öppen så dom som ville fick gå ut och in.

Alla var inne men inte Greta..tyst som i graven..hon brukar ju skälla på det mesta hon ser..men TYST..
Ok tyst betyder trubbel eller hyss. Såmycket har jag i alla fall lärt mig genom åren som hundägare.

Tittade ut. Jamen visst var det så..Såg bara halva Greta och huvudet och en del av framkroppen var nere i
en jättegrop. Då menar jag verkligen en djup grop.

Hon var så koncentrerad att gräva så grästuvor och jord sprutade så hon ej märkte mig..

J-la hund. Husse hatar när dom gräver i gräsmattan. Ett hussetrauma hade inträffat. Efter sedvanligt fyande så var det bara att skotta över.

Lalala..syntes inte så mycket tack o lov.

Nu gäller det att vara observant på den gömda gropen. Greta har ej glömt den..

Konstigt att hon kommer ihåg gropen, för 5 sek efter hon har ätit mat så har hon GLÖMT det..

Snön det gillar vi doggar

Matte gillar inte alls snön lika bra som vi. Det hon tycker är bra är att vi inte blir så smutsiga men alla "klonkar" annat namn för snökokor vi har i pälsen och mellan tår och trampdynor gillar hon ej. Hon fick en spray av en kompis som innehåller b.a paraffin. Ska vara bra mot snöklumpar och skydda tassar mot salt och annat skit som människor häller ut.

Icke sade nicke..inte så bra..vi fick i alla fall klumpar och innan vi hann ut så kändes det som vi åkte skridskor på golvet..det var fett...

Vi får väl ha våra klumpar och stanna ibland och ta bort dom. Vi har vait ute 1 timme nu på em och sprungit i 4H hagarna i snön..träffade en del trevliga mäniskor som sade att vi var sååå fina och snälla. Sedan var det lite halvkris för det sedvanliga smaskiga vi brukar få i fodret var nästan slut så vi fick fiskbullar i hummersås..det var ganska ok..

Hörde att matte kollade ev hundsim för Greta..hon ojade sig väldeliga för det var såå dyrt.. 1250:- för ynka 5 ggr..

Vi kostar mycket det har vi förstått. Det skall betalas hundutställningar, vaccineringar, försäkringar, hunduppfödarutbildning.. och så läser ju matte en del böcker så hon lär sig hur valpar blir till...

Bara fråga oss.. vi vet

Vilka glupska hundar

Irma vår blandrashund ( pappa renrasig springer sv/vit, mor lite border collie, flatcoated retriever, collie mm)
fyller 6 år idag.  Grattis Irma!!!

Lagade en stor fin kyckling i ugn. Tog ca 1 tim.

Tog ca 3 min för alla att äta upp den med fodret. Ett geggaprojekt att bena ur kycklingen och noggrannt kolla
att alla ben var borta..farligt, farligt..

Det uppskattades verkligen av alla gäster dvs de 4 andra hundarna.

RSS 2.0