ibizspinone

Gick tillbaka till mitt arbete på det stora dataföretaget i jan 1997..trodde jag i alla fall. Det visade sig att jag skulle arbetsträna. Det förstår jag eftersom jag varit så sjuk i ca 8 månader att jag måste slussas tillbaka. Trodde att jag skulle få mitt gamla arbete tillbaka. Jag min enfaldiga idiot trodde verkligen det.

Jag hade fått idikationer att allt skulle ordna sig. Det skedde under min psykvistelse för då kom min mentor från dataföretaget på besök. Han hade ordnat mitt nya säljjobb tidigare och jag avgudade honom. En schysst och renhårig person som kunde min potential och trodde på mig och mina resultat.

Ingen välkomstkommitt'e men det hade jag väl inte väntat mig rent ärligt MEN ett litet hej eller vad kul att se dig..Nej det blev inte riktigt så. Kände mig ganska osynlig eller så var dom rädda för "dåren" som kom tillbaka.
Inte en aning.

Sent omsider hittade jag min s.k arbetsplats. På ett helt annat plan än min gamla Reflection grupp. I ett hörn ENSAM!!!!!

Jaha! hur skall detta gå? Ingen telefon ingen data bara ett tomt ensamt skrivbord i ett hörn. Ville skrika ut min ångest. Jag då!!!! Finns inte duktiga IB längre? Är hon bara en skepnad som ingen ser?

Min personalchef Draken (kvinnlig) dök upp och talade om (med viss avsmak) att jag skulle ändra adresser i ett dataregister. OK tänkte jag..bäst att spela med..det blir bättre senare..

Arbetstränade ett par timmar per dag och hade inte ens full tid då med arbete. Bad om mer..Ingen reaktion.. Hade ont i magen när jag skulle till jobbet. Det hela var så olustigt. Ingen kamratskap inga egentliga kollegor. Alla andra tillhörde olika affärsgrupper och så lilla jag..Tillhörde ingen grupp. Outcast!!

Den enda som egentligen pratade med mig var Helena. En stor eloge till henne som vågade!! Hade bytt jobb med henne ett par år tidigare. Hon ville hellre sitta i receptionen och jag ville hellre jobba med storkunder. Alla var nöjda och glada med det bytet.

Under tidiga våren så mådde jag sämre o sämre i o m min arbetssituation. Tror det var i mars så skulle firman åka till Ramundberget och åka skidor. Jag gillar inte slalom men efter överläggningar med Gunnar så åkte jag med. Det kunde kanske bli kul i alla fall.

På bussen upp hade vd:n och ledningen en tävling. Gällde skapa ett uttryck eller slogan för företaget. Jag vann!!

På resan så drack alla en del och jag med. Trodde att alkoholen dämpade min ångest MEN det blev värre. Alla satt i grupper och jag kände mig utanför. Kom upp till hotellet sent på kvällen. Alla delade rum 2 och 2 men inte jag inte. Jag fick ett enkelrum!! Det var då det började gå snett med denna resan. Ångesten grep tag i mig allt hårdare.

Vid frukosten så var jag så nere för jag visste att dom andra kollegerna från andra länder..Norge tror jag det var skulle fråga mig vad jag jobbade med..Ändra adresser på kuvert skulle svaret bli..fy vad jag skämdes..en paria!!

Vi var väl 4 st som inte åkte skidor utan gick på promenader mm. Jag mådde så dåligt psykiskt så jag drog mig undan till mitt enkelrum. Drack vin och grät och ringde till psykjouren i Uppsala.

Eftermiddagen kom och det blev mörkt och med det glada skratten ekande i öronen så gick jag ut och gömde mig i en snödriva inte så långt bort. Satt och funderade över min situation och grät. Då började mobilen ringa. Jag svarade inte på en gång men sedan såg jag att min mentor L ringde.

Vi är såå oroliga! Var är du? Konstigt att dom ens märkte att jag var borta..talade om var jag satt och så kom dom och hämtade mig med en bil. Jaha, då var cirkusen i full gång och jag fattade inget. Dom hade skickat ut fjällräddningen med skotrar mm. Fullt pådrag. Jag ville bara vara ifred och tänka i lugn o ro..talade om detta men ingen verkade förstå!

Blev inföst i mitt enkelrum och så började dom pressa mig..du skall träffa en läkare! Nere i baren satt "läkaren".
Tydligen en boende på hotellet för han var fullare än jag. Vi "pratade" och sedan upp på rummet med "vakter".

Vill du åka hem? Ja tack men hur skall det gå till? Ramundberget ligger ute i tjotahejti. Jo sade personalchefen..vi har ordnat att du skall få åka bil MEN reglerna säger att du måste ha en polis med..Que????

Jaja det får väl bli så tänkte jag..bara jag slipper detta stället..Väntan blev lång och sedan dök en helt vanlig polisbil upp med 2 poliser. Kom så åker vi. Det var bara att följa med.. Fattade ärligt ingenting fortfarande.

Då efter ett tag på väg så talade dom att jag skulle få åka till Östersund..det var ju för f-n minst 25 mil dit!!

Efter ungefär halva vägen stannade vi vid en vårdcentral..möttes av en läkare som sa: om du inte gör som jag säger så blir du tvångsomhändertagen!! Varför sade jag? Du försökte begå självmord blev svaret.. Intressanta uppgifter.. jag hade ju bara suttit ensam för att fundera..denna lilla snöboll hade rullat på och blev jättestooor.

Naturligtvis hade den helt inkompetenta personalchefen bestämt att det var ett självmordförsök..jag hade ju varit på psyket så mig lyssnade ingen på..naturligtvis var jag helt koko...

Det mötte upp en annan polispatrull som körde mig till psyket på Östersunds lasarett efter många timmars åkande. Var helt slut men fick träffa en läkare som lyssnade och förstod. Nästa dag fick jag flyga hem. Ensam!!

Hur vågade dom släppa ut en dåre som mig och på ett flygplan?? Jag kunde ju ha kapat det!! Hoppas ni fattar hur enormt galet allt var.

Skämdes som en hund när jag kom hem..varför vet jag inte men mitt självförtroende var lägre än i botten. Jag hade ju inget självförtroende när jag skrevs ut från Ulleråker efter 7 månader och inte mådde jag bättre efter denna cirkus i fjällen.

Gick på jobbet på måndag och då fick jag skriva på ett behandlingskontrakt.Jag skulle äta antabus, fick inte ens dricka en lättöl, måste ta ledigt 1 vecka i förtid mm. Jag hade inga spritproblem utan hade druckit som dom andra jobbarkompisarna på resan..

Talade med min läkare Marja Tolstoy och hon tyckte det var helt vansinnigt..Antabusen mm stoppades ev henne tack o lov.

Det var så mycket som hände på detta företag så ibland glömmer jag en del eller snarare förtränger..

Jo, vi skulle flytta runt på företaget så det var en flyttfest och så skulle jag få mitt pris som jag vann på väg till Ramundberget. Skulle jag gå? Varför inte? Allt var lugnt..vi flyttade och fick mat och öl. Visste att jag hade ögonen  på mig så jag drack bara 2 öl under hela em och kvällen. Fick mitt pris..det var ett presentkort till valfri show i Sthlm med mat. Vad jag inte visste då var att jag inte skulle komma att få något pris. Resebyrån som ordnade detta gick i konkurs lite senare. Shit happens..

Cyklade hem ganska tidigt nöjd o belåten..allt hade gått bra och jag hade fått mitt pris..gått bra är en definition som jag hade men inte personalchefen skulle det visa sig.

Gunnar var hemma och en kompis som var viktiga i ett senare skede..dom var vittnen till min mentala status när jag kom hem och den var ok...

Dagen efter kom draken dvs personalchefen och sade att hon hade minsann hört att jag hade varit hysterisk och skrikigt om mitt gamla jobb som storkundsansvarig och varför fick jag det ej tillbaka?

Som vanligt fattade jag ingenting. Jo hade visst varit jättefull också. Träffade bara 1 person när jag åkte hem och det var en delägare på företaget..Varför skulle hon ljuga? Vid senare tillfälle erkände hon att det inte var helt sant..

När skulle detta elände sluta?

Gick ner mig mer och mer. Hade kontakt fortlöpande med läkaren M Tolstoy, försäkringskassan m.fl.

Var vid ett tillfälle hos en sköterska på företagshälsovården. Min jubelidiot trodde att dom har tystnadsplikt. Det vet jag att dom har. Sköterskan skvallrade för personalchefen..

Fick små "trevliga" mail av personalchefen typ: du får inte diskutera din situation med dina arbetskamrater!!!
Dina arbetstider är följande!! Jag som alltid öppnat kontoret och växel, sjukskriven 2-3 dagar på 2 år tidigare..
Fattar ni??

Jag var så smart så att jag printade ut dessa påhopps mail. Stor betydelse för mig framöver skulle det visa sig.

Mina händer var bakbundna..ingen att lita på..Jo Gunnar men hur mycket orkade han? Blev sjukskriven över sommaren 1987. Skönt på ett sätt men var så psykiskt slutkörd at jag ej kunde koppla av.

Ja, sommaren gick men en del incidenter en kan inte skriva om allt..då skulle det bli en tjock bok.

När jag kom tillbaka efter sjukskrivningen så blev jag en morgon inkallad till Draken ( personalchefen):Nu skall vi prata..livrädd för vad som komma skulle. Sedan jag blev permitterad ,pga ekonomisk kris, från mitt underbaraste jobb på Wasa så har jag alltid varit livrädd för dessa samtal.

Jo ,det är så att vi måste säga upp ca 15 personer pga det ekonomiska läget..och DU är en av dom.. Golvet rämnade under mina fötter. Jag som skulle kämpa mig tillbaka som säljare. Jag som hade tagit typ skeden i vacker hand trots allt skit. JAG DÅ !! Du får lön i 3 månader och slipper jobba.. VAD SNÄLLT!!

Sprang ut  och upp på vån 2 till mitt skrivbord..tog väskan och förblindad av tårar sprang jag till hissen..
Ville bara fly..fly från det otänkbara som hände mig. Hissen stannade på våningen under. Vem stod där? Draken.
Ta det lugnt..vi kan väl prata om saken. Fuck off..du har precis förstört det lilla liv jag hade..sparkat ner mig i min djupa grop. Piss off.

Tog bilen i riktning hemåt. Konstigt att jag inte krockade..stannade utanför kyrkan och bara skrek..skrek ingen kunde ju höra mig...

Ringde en gammal kompis från Ulleråker och berättade att nu var mitt liv definitivt slut..jag orkade ej mer..NU skulle det ske..DÖDEN hägrade.

Hem och köpte sprit och tog med piller och åkte till Lunsens fritidsområde. Parkerade bilen och traskade långt ut i den underbara skogen..här skulle jag vila..här skulle min själ få ro..här skulle jag dö och slippa allt det onda som hände mig.

Lade mig tillrätta..ville jag egentligen detta? Hur skulle det gå för Gunnar, Sofie och hundarna? NEJ jag orkar inget mer..

Innan jag hade hunnit peta i mig sprit o piller hörde jag röster..Min kompis hade larmat polisen som kom med hundar. Både förargad, besviken och lättad på samma ggn.

Efter besök på psykakuten så fick jag åka hem. Skall Draken vinna över mig? Skärp dig lilla vän . Tankarna flög runt..

En liten bit av min gamla personlighet visade sig..Nej nu jävlar!! Tog kontakt med advokatgranne som sade att han skulle hjälpa mig. Tack gode gud för snälla kompetenta grannar..

Nu skall jag stämma företaget. Vi var ca 150 anställda och jag började som nr 27..LAS? har dom ej hört talas om detta??

Fick via grannen kontakt med en mycket duktig advokat i Stockholm. Nu skulle det krigas..vädrade blod..och inte var det mitt, det kan jag försäkra.

Gick upp till heltid och tog helt motsatt riktning än vad som förväntades av mig. Hade Draken fått som velat så hade jag suttit hemma i 3 månader med lön och slickat mina sår. Nej du!

Kvarnarna malde och alla inlagor skickades i tid till tingsrätten. I papper som kom tillbaka från företages s.k advokat stod det: jag var EJ kompetent pga min tidigare mentala hitoria. Bullshit!!

Jag och min advokat blev kallade till ett möte med Draken och företagets "advokat" i Knivsta. Min advokat var snäll o kom från Stockholm och hämtade mig. Till Noors slott tror jag det var. Underbar miljö och slott. Fint dukat för 4 personer med diverse kakor, snittar.Vi var 3 personer och den 4:e skulle naturligtvis vara Draken. Ingen eldsprutande drake dök upp..vi väntade och väntade..fortfarande ingen 4:e deltagare.

Bara åka hem då. Min stackars advokat som åkt hela vägen till ingen nytta.. That's life!

Dagen efter åkte jag till jobbet. Draken smög sig på med ett dokument i handen..Skriv på väste hon.

Vad var detta? Jo ett papper som i korthet sade: IB har olovandes lämnat företaget utan att begära semester!!!!!
Jag hade skrivit på tavlan i receptionen att jag skulle på möte och vara borta resten av dagen.

Chock var det minsta jag kände. vad f-n är det fråga om? Ringde min advokat och talade om. SKriv inte på!!
Jag hade blivit lurad i en fälla. Kallad till möte av min personalchef och snäll som jag var så gjorde jag som hon ville..

Smitit??

Behöll papperet som var viktigt för mig i framtiden. Återkommer om detta..

Kvarnarna malde på hos tingsrätt. Jag ger mig inte.

Draken var på mig. Hon blev utmanad av mig som hade börjat spotta upp sig. Vid ett tillfälle ringde hon och ville at vi skulle prata på hennes kontor. Varför ringde hon? 5 m mellan mig och henne. Ringde advokaten..för f-n gå ej in i ett rum ensam med henne...Räknade ut att hon skulle pressa mig till tårar och desperation..sedan skulle hon säga: ser ni vilken instabil person IB är!!

Vid flera tillfällen under vintern så blev allt för mycket för mig. Strax före jul så var det becksvart. Orkar inte, vill inte, var det enda jag kunde tänka..

Gör något åt det sade jag till mig själv..

Köpte alla julklapparna till Sofie och slog in och lade dom in en fin hög. Köpte sprit, gin och tabletterna hade jag. Beställde taxi.

Mörkt ute på em men hade bestämt mig. Nu får det vara nog!! Taxin släppte av mig mitt i mörkret på gamla stockholmsvägen vid Lunsen. Bra ställe att dö på..stor skog där ingen kan hitta mig, ingen hitta mig..det dunkade i huvudet..stora drivor av snö, 17 grader kallt, mörkt..jag traskade på och fötterna värkte, min själ värkte..
Gå på gå på..

Efter ett bra tag stannade jag i skogen..lade mig ner ..drack lite gin, åt piller..Vaknade mycket senare..såg ett typ pepparkakshus i skogen och såg Helena och hon sade åt mig att hon skulle skjutsa hem mig.Bra tänkte jag i mitt förvirrade tillstånd..men ingen kom med någon bil. Mitt temperament räddade livet på mig för jag blev såå förbannad..Lova och inte komma..

Kunde ej gå för fötterna hade tappat all känsel.Kröp och hörde efter ett tag en bil..Landsväg..Var var jag?? Ut på vägen..det kom en bil men inte stannade den..halvkröp till en bensinmack en bra bit bort. Nu visste var jag var. Nära företagets gamla hus. Visste att mackens ägare bodde där..Knackade lite diskret ..inget svar men deras schäfer skällde..

Ajabaja IB ..störa människor mitt i natten..Tänkte aldrig på att jag var halvdöd och frusen. Hade istappar i håret. Vad göra? En tidningsbil stannade och såg att nu j-lar var det kris med IB. Fick krypa in i bilen och fick hans sista fantaläsk. Talade om var jag bodde. Mitt på Islandsbron mötte vi en polisbil som min räddare blinkade till..förklarade allt. Polisbil till Ulleråker..bara röda knän och inga frostskador..otroligt efter 14 timmar ute i minus 17.

Polisen hade sökt överallt. Gunnar sade Lunsen men ingen taxi hade haft körning dit sade man. Nu är det så att man tömmer bara taxikörningarnas datorer ibland. Tänk att chauffören ej anade oråd. Släppa av en person i mörkret i ingenstans.

Polisen som varit helt underbara eller räddningstjänsten i helhet, sade till Gunnar att han fick förbereda sig att jag var död. Ingen klarar sådan kyla så länge sa man. Det var inte dax för mig..så var det nog.

Det var min sista "utflykt" av många..Tack gode gud att jag levde..

Draken blev informerad om mitt försvinnande och företagets hela kontorkomplex genomsöktes utan resultat.

Företagets försäkringsbolag hörde av sig senare: eftersom du ej är sjukskriven nu när vi ändrar reglerna så får du vara med i nya sjukförsäkringssystemet..tack gode gud! tack vare detta steg jag tog upp till heltid så får jag ca 3500:- efter skatt tills jag blir 65. Tack Skandia.

Företaget förstod att dom skulle förlora i AD ( arbetsdomstolen) och återkallade min uppsägning. Blev inkallad till vd:n och han bad om ursäkt för allt och betalade mina advokatkostnader.. Skulle allt vara frid och fröjd då? Nej
knappast. jag hade blivit förföljd och hånad, en paria under så lång tid. Kunde ej glömma.

Begärde avsked till nyåret 1999.

Startade ett process om arbetsskada efter tips från min underbara kontakt på försäkringskassan.

Fick vänta 3 år MEN fick 1/2 arbetsskada. Retroaktivt 56.000:- och 3200:-/månad tills jag blir 65.

Tack försäkringskassan som lyssnade. Det var mitt idoga samlande av "bevis" som fixade detta. Skrev f.ö en inlaga till min ansökan om arbetsskada på 7 A4sidor.. skriva kan jag..

Det kommer mera i form av mina dikter vid ett senare tillfälle.

Tack för att ni läst min story. Hjälp till om ni misstänker mobbing..gäller både barn och vuxna. INGRIP !!